Monica Zetterlund

En gång i Stockholm

Kom med mig, sa min vän Nu faller vinterns första tysta snö Och sommaren är slut Jag har en segelbåt i Klara sjö Kom, min vän, min båt är vit som snö Ja, kom vi seglar ut

Kom, min vän, kom ombord Där ser du vit av snö vår Riddarfjärd Vår båt går ut i snö Ja, Stockholms vinter är en sällsam värld Mås och trut, i tyst och vacker snö Och skön är Stockholms ö

Tyska kyrkans klang, ropar stumt 'ding dang' En sagolik strand, ett sagolikt land Som möter oss två i vår båt

Håll min hand, håll min hand För dig och mig så är det sommar än Kom segla ut med mig Där du och jag är, där är sommaren Sommaren, och den tar aldrig slut För jag, jag älѕkar dig

Håll min hand, håll min hаnd